Måttlig viskositet: Tror inte att viskositeten är så stark som möjligt. Kolofonium har en benägenhet att ljuda och att ändra färgtonen är inte lätt. Speciellt kolofonium kommer det snabbt att kaka på strängarna. Å ena sidan kommer agglomeration att påverka strängarnas vibrationer direkt, och bowstring kommer också att påverka bowstring.
Bittet mellan strängarna, i detta fall kommer vissa människor att använda mer kolofonium för att öka bettet, vilket faktiskt är kontraproduktivt. Vid denna tidpunkt, så länge kolofonium på strängarna rengörs, kan kolofonium förbättras kraftigt. Bassen är mer viskös. Om du använder tjocktarmen på cellon som fiol kan du upptäcka att ljudet blir högre och högre. Oavsett storleken på fiolen kan en del kolofonium användas. En del av kolofonium för att öka bitkraften, tillsätta slipande tillsatser, såsom guldpulver, etc., några har ingen väsentlig hjälp, men metallkompositionen kan skada den finare färgytan.
2. Mindre damm: Ibland hittar vi vissa musiker som flyger i "röken" när de spelar, i det här fallet, utöver överdrivet kolofonium, kan det bero på tillsatser. Det händer vanligtvis på billiga, grova artiklar. Förutom hälsoeffekterna av damm gör spridningen av kolofonium det lätt att sparka på fingerplattan och pilbågen, vilket påverkar prestandans noggrannhet.
3. Hållbar: Rosin, ljudet är väldigt bra efter avslutad, men snart hartset "ätit" och måste läggas till. Kanske på grund av brist på klibbighet eller andra skäl är för snabbt kolofonium mycket besvärande.
Urvalsprincip
Hård, lätt = låg viskositet -> lämplig för sommar (våt värme) -> hög musik
Mjuk, mörk = hög viskositet -> lämplig för vinter (torr, kall) -> bas
Redigerad av nyhetsavdelningen för höjd Musical Instrument